personlig dagbok

Idag är en sån dag då jag bara vill försvinna , en sån dag där ingenting funkar och inget är som det ska . Och allt pga en grej , en sak som liksom tynger ner hela mig . Jag kanske ska skylla mig själv till viss del , men tro mig om jag hade sagt något så hade det inte blivit något bättre utan tvärtom . Det är alltid så här.. Allt är bra och sen baam allt rasar på mindre än en dag . Jag vill inte och tänker faktiskt inte låta det här trycka ner mig när jag faktiskt har alla andledningar i världen att vara lycklig över. Men det är så mycket lättare sagt än gjort. Att någon som har påverkat ditt liv så mycket plötsligt är den personen som får dig att må skit och inte ens vilja vakna på morgonen. Jag vet att du kommer läsa det här vilket är lite varför jag skriver , då det här är det enda sättet för att få dig att lyssna på mig. Jag är ledsen oavsett om du vill tro mig eller inte men det är jag . Fast som jag sa så kan jag ändå inte säga förlåt eftersom du hade blivit lika sur om jag hade sagt något. Plus , vad tycker du att jag skulle ha sagt? Vad fanns det att säga mer än ingenting. Jag stängde dig kanske ute helt istället men jag trodde att det var de säkraste sättet att att fortfarande behålla dig i mitt liv . Tro mig jag fattar , om du väljer att inte prata mer med mig så fine det är ditt val men tro inte att jag inte ville smsa/ringa dig och berätta . För det ville jag , men att formulera det samtalet i huvudet eller att placera orden rätt i smset var hur svårt som helt , för ingenting lät rätt , ingenting blev bra. Men jag hoppas att du har fattat lite mer varför det blev som det blev och jag tänker fortfarande inte säga förlåt för jag har ingen andledning till att göra det . Nu gör du som du vill , men jag kommer inte glömma dig! Men tack för allt , du har fått mig att inse en hel del. Lesson learned!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0