att inte känna dig alls

Så låt orden eka ut i rymden till det gör ont i din hals.För jag vill hellre att du säger något än ingenting alls.Historien upprepar sig och vi tycks vara tillbaka på ruta ett. Men vi vet bägge två att inget som är värt att ha kommer lätt. Fast jag ser i din sorgsna blick hur trött du är på att vara trött. Och det har du all rätt att vara , med tanke på alla hinder vi mött.Men de säger ju att det som inte dödar en gör en bara starkare. Så om kärleken är en drog är vi inget annat än två knarkare.
 
Men det är när man är som högst upp man faller som längst.I mörkret skiner ingen diamant hur mycket den än har glänst.Det är inte första gången vi är här och säkert inte den sista. Varje gång lågan slocknar blir det svårare att tända en gnista.Och du är trött på att försöka göra upp en eld medans regnet faller.För dina ögon är fyllda av tårar och blänker som vackraste kristaller. Men jag är inte redo att ge upp oss än, inte redo att släppa taget. För hur tufft det än var att skriva så är vårt kapitel svårslaget. 
 
Och jag är hellre blind än att se dig vända om och börja gå. För ett förhållande sägs vara ömsesidigt därav mellan två.Så trampa mig på tårna medans vi dansar samma gamla vals . För jag vil hellre känna smärtan än att inte känna dig alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0