Tack.

Känner bara att jag måste få skriva av mig lite. Något jag aldrig kommer att förstå är hur en person som betytt allt för dig plötsligt inte finns där längre . När folk frågor mig om vi känner varandra så flyger tusentals minnen förbi mina ögon men svaret dem får är ett leende och " vi kände varandra, lång historia" . Vi är nu ett avslutat kapitel och jag undrar vem som fick den största smällen av det hela, kanske är det jag just nu , men inom tid så kommer det vara du som lider. Jag har glömt eller försöker att glömma orden som sa "du och jag föralltid" . Det hela är så patetiskt , vi har hela livet framför oss och vi vet att inget är föralltid, speciellt inte när man är femton år gammal. Men jag är lycklig , så mycket lyckligare utan dig. Tack för att du ger mig chansen att hitta någon bättre än dig .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0