lk

Så förrvirrad och vilsen som jag känner mig nu har jag aldrig varit och jag vet precis vad det är som händer så jag har full koll. Men jag vet ändå inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen . Jag är omringad utav världens finaste vänner och jag ställer självklart upp för dem till hundratio procent men just nu allt jag vill ha en axel att gråta mot och en famn att känna mig liten i. Jag bläddrar sida efter sida igenom en gammal dagbok och inser en sak "det var bättre förr" . Just nu vill jag bara skrika. Skrika på dig,på allt i huvudet, på att vara just jag. Och tolka inte det här fel , jag älskar att vara jag men hatar allt som kommer till . Jag vet inte vad jag vill , vem jag gillar eller vem jag faktiskt är redo för. Har för många tankar i huvudet som bara snurrar runt och jag vet inte vad som kommer härnäst.. När jag är lycklig kommer någon och ser till att jag inte ska vara det, någon kommer och visar sig vara bättre. Ni anar inte hur svårt det är att försöka vara alla till freds, för det är precis det jag håller på med, vill att alla ska bli nöjda med mig. Jag gömmer mig i stort sätt alltid bakom det där nästintill perfekta leendet , det har blivit som en mask jag inte tar av mig . Inbillar mig att allt är bra, men det är på kvällarna det händer..Jag tänka , på alla misstag , all kärlek och blir bara mer och mer förvirrad. Känslan av att jag snart tappar bort mig själv kryper allt närmare då jag bara förminskas. Vad håller jag på med? Jag vet ju att min dag snart kommer. Men den enda frågan är när ,när kommer min tid, min dag..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0